Hemlös en helg och inflyttningsångest

Senaste dagarna kan väl inte beskrivas på annat sätt än k a o s. Jag skulle ju sova på soffan i min framtida lägenheten innan jag kunde flytta in i mitt rum (vilket sker imorgon, måndag). MEN ca 24 timmar innan jag flög till Montreal fick jag ett meddelande från min future roommate- de hade glömt att de lovat bort soffan till en kompis. Var alltså hemlös. Kul! 

Lyckades dock boka ett hostel där jag kunde sova i två nätter. Så dagarna bestod av att strosa runt ensam i min nya hemstad, skaffa mobilabonnemang andra andra spännande grejer. På kvällarna hängde jag med andra hostelgäster, spelade beer pong och snackade typ! Mycket bra!!

Meeeeeen hostelet var fullbokat för helgen, så skickade säkert 50 couchsurfingförfrågningar för att se om någon hade en soffa jag kunde sova på. Fick tillslut ett mail från en kompis kompis, som hade en kompis med plats för lilla mig i tre nätter. Så där har jag hängt nu, och haft en fantastisk helg.

*teasers*

Imorgon flyttar jag i alla fall. Till en lägenhet med 5 fransktalande personer. Jag pratar knappt franska, de pratar knappt engelska. Jag har panik. Är så extremt jäkla nervös. Hur ska jag ens kunna vara trevlig när jag är värdelös på franska? Kommer de tycka jag är supertråkig? Hur tusan delar man lägenhet med 5 pers? Har man ett duschschema? Äter man middag tillsammans? Köper man egen mat eller splittar man på vissa saker? Onödigt om alla köper eget salt tex? Så många frågor, så få svar. Ångest, ångest, ångest.

Snart Montreal

En dag kvar innan Montreal!!!!!!! Börjar bli så jäkla nervös!!!!!!!! Flyger ifrån Halifax onsdag förmiddag, och flyttar in hos mina tre roommates-to-be samma dag i området "Plateau". Dock är mitt rum inte ledigt förrän på måndag, men får snällt nog sova på soffan tills dess. Hoppas INNERLIGT att det är ett trevligt gäng jag ska bo med, efter en halvtimmes Skype med dem kände jag mig väldigt positiv i alla fall!

Mina mål för de första dagarna i Montreal, förutom att bli kompis med mina rumskamrater, är att hitta vart skolan ligger som börjar på måndag samt RÖSTA. Kul att mitt första riksdagsval blir utomlands och inte på Torpskolan </3

Här är lite livet det senaste genom min Iphone:

Promenerade längs majsfälten en kväll.

Jag och Faith var på utomhusteater och såg "Cinderellie", som var typ Askungen i Vilda Västern. Knäppte en selfie innan.

CEC, min (mitt?) gamla high school, var olåst en dag så vi gick in och kollade runt. Kändes så himla normalt, som jag aldrig varit borta.

Åkte till stranden med ett braigt gäng en kväll. Väldigt fint!

Hade även en av de roligaste festkvällarna I MITT LIV i fredags. Min värdbror Austin anordnade ett rave i en skogsdunge, dit det kom säkert över 100 personer. Träffade så många roliga människor, bland annat folk jag inte träffat sedan mitt utbytesår, och dansade dansade dansade tills fem på morgonen. Vi kom hem i soluppgången och jag var så jäkla euforisk!

Kommer sakna dig Truro, din lilla fantastiska skithåla.

Prideparad, supermåne och den perfekta majskolven

Tre fina veckor har jag varit hos min gamla värdfamilj i Truro, har två kvar. Gör inte så mycket, men är ändå inte uttråkad. Älskar detta stället och människorna här, men har någon konstig känsla i kroppen. Vill inte vara här, men inte vara hemma. Vill inte gå i skolan, men inte ha tagit studenten. Reagerar mot förändringarna, men välkomnar dem samtidigt. 

Om två veckor åker jag till Montreal, där jag ska läsa en franskakurs och leva livet fram tills jul. Det börjar äntligen reda upp sig- har troligtvis fixat lägenhet och har snart bokat flygresan dit. En halv månad innan kursen börjar, yäää. 

Här är i alla fall lite av det jag haft för mig dessa veckorna:

Hänger med denna tjejen i princip 24/7

Tittat på  Prideparaden i Halifax med bland annat dessa glada.

Ätit middag med Anne-Charlottes gamla värdfamilj (haha). Så gulliga!

Skypeat med mina bästisar och käkat den PERFEKTA majskolven. Krispig och lagom söt med smör och salt. Mhmmm.

Varit på "Halifax Buskers" med lite folk, typ som minikulturkalaset längsmed Halifax kaj. Vi lyssnade på enmansband och åkte karuseller bland annat.

Häromkvällen var det en supermåne (vid taknocken). Jag och Faith var bloooown away. En annan kväll fotade jag solnedgången. Bor så fantastiskt jäkla fint här.

Har även druckit ca 20 islattes, kollat två säsonger av Game of Thrones, varit på punkspelning i en secondhandaffär, blandat drinkar och tittat på film. Nä, det går ingen nöd på mig.

Mayaruiner och cenotes

Efter massa strandhäng tjatade jag på att vi borde vara lite kulturella (älskar historiska kulturarv hehe). Finns massor av Mayaruiner på Yucatánhalvön, så en dag åkte vi till Dzibilchaltun. Så himla spännande, vilka genier mayaindianerna var.

Detta kallas "House of the seven dolls" (iom hittades sju dockor därinne vid utgrävingarna. Kreativt). Byggnaden är konstruerad så att solen skiner rakt igenom vid vår och höstdagjämning.

Fanns även en cenote på området, så fint. Finns ett enormt system med såna här vattendrag med färskvatten på Yucatánhalvön, både underjordiska och överjordiska(?).

[Faktaruta från Wikipedia: En cenote är ett djupt hål eller slukhål som är karakteristiskt för Mexiko och Centralamerika. De skapas då kalkstensberggrund rasar samman och synliggör grundvattnet.] 

En kväll åt vi tacos. Så jäkla gott.

Nästa sightseeing gick till Chichen Itza, en av Mayarikets största städer. Var hur stort som helst, ändå är ca 80% av staden fortfarande täckt av djungeln. Här är en lyckad turistbild på Jolien.

Besökte även en annan cenote den dagen samt en gul stad (alltså hela staden var gul).

En annan utflyktsdag åkte vi in i djungeln där vi skulle besöka ytterligare tre cenotes. För att komma till den första klättrade vi ner i hålet på bilden. Tänk er grottorna i Sagan om Ringen, det var becksvart förutom guidens ficklampa. Där nere fanns alltså en underjordisk sjö där vi badade! Magiskt.

Fast denna cenoten var ännu mer magisk.

För att summera: Så himla bra resa!!! Mexiko är fantastiskt!!! Hurra!!!

Vilse i Mexiko

Landade hos min värdfamilj i Kanada för snart två veckor sedan, men har inte kunnat skriva något förrän nu i brist på dator. Spenderade i alla fall två veckor i och omkring Mérida på Yucatanhalvön i Mexiko med dessa fina människor, som jag lärde känna under mitt utbytesår:

Jolien (Holland), Rene (som kirrade gratis boende (hemma hos honom)), Pedro (Brasilien) och Anne-Charlotte (Belgien). Jag i gult, om någon missat detta.

Första veckan vaknade jag till denna utsikten varje dag. På sommaren sticker alla som bor i Mérida till sina sommarhus längsmed playan omkring Progreso (de som har råd såklart, enorma inkomstklyftor i Mexiko). Såhär magiskt fint bor Renes familj.

Strandlivet bestod av att bada, läsa, åka lite jetski, äta tacos, ta eftermiddagsnaps och hänga i hängmattor (massor av mexikanerna vi träffade brukar sova i dem?? Finns krokar för hängmattor överallt i husen! Testade en natt, ingen hit). 

På kvällarna hade vi bonfires med Renes fantastiska kompisar som också hade strandhus i närheten. De försökte lära mig skaka på höfterna till salsa och reggaeton, gick så jäkla dåligt! Är alldeles för svensk (=stel och osmidig).

Såhär såg det ut en dag när vi tog tummen ur och åkte till staden Progreso i närheten av Chelem. Gick till en bar där dealen "köp en öl och få massa mat på köpet" gällde. Nice!

 En kväll fick jag för mig att ta en joggingrunda, till en pir som Rene berättat om. Tänkte väl att det skulle vara 10 minuter dit, men 5 km senare var jag framme. Tog en paus och knäppte en estetisk bild på mina skor, helt genomsvettig då det var ca 30 grader ute. 

På vägen hem blev det mörkt och jag kände inte igen mig överhuvudtaget..... Visste ungefär vart huset låg, så sprang i den riktningen. Hade blåsor på fötterna och fick hjärtklappning varje gång en gatuhund skällde efter mig. Kom tillslut fram till rätt bostadsområde- snart borde jag väl känna igen mig? Eller? Efter ett tag insåg jag att jag var vilse, måste ha sprungit för långt. Jag började gå tillbaka, försökte fråga en tant om vägen på min värdelösa spanska. Ville gråta för jag var så trött och frustrerad. 

TILLSLUT kommer Rene och Pedro av en slump körandes och undrar varför jag är påväg åt fel håll? Fick skjuts hem, slutet gott allting gott. Ironiskt nog visade det sig att jag varit ca fem meter ifrån huset när jag konstaterat att jag var vilse och bytt håll... 

En bättre kväll på piren, när vi åkte bil dit.

Mer Mexiko kommer en annan dag! Puss!!